När det gäller gravar, är det strikt reglerat i begravningslagen var sådana får finnas. Ett stoft får bara begravas på allmän eller enskild begravningsplats.
Askan & urnan
En askurna kan gravsättas i en vanlig grav eller också kan askan spridas i en minneslund på kyrkogården. I dag är det inte ovanligt att aska sprids på annat sätt – i havet eller över andra större sjöar eller i naturområden som till exempel fjällvärlden. Sådan spridning kräver alltid tillstånd från Länsstyrelsen.
Alla län har egna bestämmelser för spridning av aska. I vårt län finns ingen kust till hav eller någon fjällvärld, men vi hjälper till med ansökan även i andra län. Det är en hel del regler förknippade med ett sådant förfarande också och dessa känner vi på begravningsbyrån till.
Det finns andra situationer då det också krävs tillstånd från Länsstyrelsen. Man kanske vill dela askan – det är tillåtet och det förekommer då och då när invandrade personer har anhöriga i Sverige och i något annat land.
Gravrätt
Om det inte redan finns en familjegrav, får den avlidne en egen grav och någon av de efterlevande blir gravrättsinnehavare och får ett gravbrev.
Exakt vad det innebär att vara gravrättsinnehavare varierar mellan kyrkorna, men i stort är det samma bestämmelser. Det är t ex endast gravrättsinnehavaren som bestämmer vilka som får begravas där.
En gravrätt ärvs eller kan överlåtas. Mer om gravrätt finns att läsa på Svenska Kyrkans hemsida: svenskakyrkan.se
Gravsten
Om man vill ha en gravsten på graven, måste man ta kontakt med kyrkogårdsförvaltningen.
Det finns olika bestämmelser för hur gravstenar får se ut – det kan till och med variera på samma kyrkogård där det finns flera ”kvarter” med gravar.
Om den avlidne haft önskemål om hur gravstenen ska utformas, kan det vara klokt att i god tid före begravningen ta kontakt med kyrkogårdsförvaltningen och ta reda på om önskemålet går att tillgodoses någonstans på kyrkogården. Begravningsbyrån hjälper till med detta.