Ekonomi – före begravningen
Det första vi på begravningsbyrån frågar är om den avlidne har haft egna önskemål om begravningen.
Det förekommer att personer, in i minsta detalj, har ”regisserat” sin begravning och så länge önskemålen följer begravningslagen och de anhöriga samtycker, så hjälper vi till att se till att den avlidnes sista vilja följs.
Utgifter att ta ställning till
Utgifter som de anhöriga har att ta ställning till vid mötet på begravningsbyrån är:
- Val av kista och urna
- Dödsannons
- Minnesstund
- Program, tackkort
- Sång och musik
- Kistdekoration
- Eventuell gravsten
Ekonomi – begravningen
Du betalar alltid din egen begravning. Det har du gjort genom att betala skatt. En del av den inbetalda kommunalskatten är ”begravningsavgift”. Alla betalar den. Och vad får man för pengarna?
Skattepengarna som kommer in som begravningsavgifter går till förvaltningen av allmänna begravningsplatser – personal, lokaler, kyrkogårdarnas skötsel, kremering, gravsättning och när den avlidne tillhör Svenska kyrkan (kyrkoskatt) så är även begravningsceremonin i kyrkan avgiftsfri. Man får gravplats i 25 år.
Andra kostnader får dödsboet stå för. ”Dödsbo” är den avlidnes samlade tillgångar och/eller skulder.
De allra flesta av oss har någon slags försäkring, som täcker kostnaderna för en begravning. Vi hjälper till och kontrollerar det med de största försäkringsbolagen.
Även fattiga, oförsäkrade och svårt skuldsatta människor dör. De ska också begravas på ett respektfullt sätt. Anhöriga kan inte tvingas att betala begravningen, även om det ofta sker att de går ihop och gör det. Det kan vara bra att veta, att den som beställer en begravning är den som blir betalningsskyldig.
Överenskommelsen att dela kostnaderna mellan de anhöriga, står för dem. Man kan ansöka hos kommunen om ekonomiskt bistånd till begravningen. Begravningsbyrån vet hur det går till.
Om det inte finns några anhöriga, träder kommunen in och betalar en enkel, men värdig, begravning.
Ekonomi – efter begravningen
Omedelbart efter begravningsceremonin brukar gästerna samlas till någon form av minnesstund – ofta med förtäring.
En begravning är alltid psykiskt påfrestande och när den är över känns det bra att få träffa släkt och vänner. Minnesstunden utformar man helt efter eget önskemål. Förtäringen kan vara allt från en kopp kaffe och en kaka till en trerättersmiddag. Ibland hålls det tal, ibland spelas det musik, ibland gör man inget annat än umgås.
När man har en dödsannons är det vanligt att de, som tänker gå på begravningen (och minnesstunden), anmäler det till begravningsbyrån.
Ekonomi – längre fram
Senast fyra månader efter dödsfallet måste dödsbodelägarna lämna in en bouppteckning till Skatteverket. Bouppteckningen är en sammanställning av den avlidnes tillgångar och skulder. En bouppteckning följer regler som finns att läsa på Skatteverkets hemsida. I många fall är det så enkelt att man kan göra det själv. Banketter finns också att ladda ner från hemsidan. I komplicerade fall, måste man ta hjälp av en jurist. Begravningsbyrån kan hjälpa till med blanketterna och anvisa en jurist i de fall en sådan behövs.
Efter bouppteckningen gör man arvsskifte om det finns mer än en dödsbodelägare eller om det finns testamente. Då fördelar man tillgångarna i boet och det är ingenting som myndigheterna lägger sig i och heller ingenting som begravningsbyrån befattar sig med.