Begravningen

När anhöriga har underrättats om dödsfallet är det dags att planera begravningen och den ska normalt ske inom en månad efter dödsfallet.

Vanligen är det en eller ett par anhöriga som tar kontakt med begravningsbyrån. Det behöver inte vara samma byrå som har transporterat den avlidne från hemmet. Det kan hända att anhöriga har känt till att den avlidne hade önskemål om vilken byrå som ska sköta begravningen.

En ”begravning” består normalt av två delar – dels en begravningsceremoni och senare en gravsättning.

Begravningsceremonin

Begravningsceremonin kan man hålla i princip var som helst utom på uppenbart olämpliga platser.

Vanligen hålls den i kyrkan, i kapellet eller i annan lokal. Men det förekommer också begravningsceremonier utomhus – på stranden, i trädgården eller annan plats som den avlidne haft särskild anknytning till.

Stoft & aska

I begravningssammanhang talar vi om stoft och aska.

Med stoft menas den avlidne personen lagd i kistan. När stoftet kremerats läggs askan i en urna.

Gravsättningen

Begravningsbyråerna använder ibland termen ”kistbegravning” och med det menas att gravsättning av stoftet sker omedelbart efter begravningsceremonin.

När den avlidne ska kremeras kan gravsättningen inte ske i samband med begravningsceremonin.

Ceremonier är till för de efterlevande

En begravning som upplevs som vacker och pietetsfull, hjälper ofta de anhöriga att gå vidare i sorgearbetet.

I de fall någon sagt ifrån alla former av ceremonier efter hans/hennes död, ska det givetvis respekteras, men det blir ändå en del byråkratiskt arbete i samband med dödsfallet och det kan vara skönt att få hjälp med det

Meny